Historia
Kimbanguism är en kristen kyrka, och har därför sin grund i kristendomen. I bibeln talade jesus med sina lärljungar innan han skulle lämna dem och sade på Johannes 14:16 "Jag skall be fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid".
Kimbanguismens historia börjar den 6 april 1921. Då folk i och runt Nkamba fick bevittna en akt av gudomlig kraft. papa Kimbangu gav liv till en död kvinna, mama Nkiantondo. Nyheten spred sig som en löpeld och folkmassor strömmade till Nkamba. De blinda fick sin syn tillbaka, de lama kunde gå, döva fick hörsel och döda fick liv igen.
Under hela denna tid då Simon Kimbangu botade de sjuka och hjälpte människor förkunnade han evangeliet och sade till folket att han var Jesus kristus sändebud. Detta gillade inte de belgiska kolonialisterna eftersom sjukhus och kapell blev tomma efter att människor begav sig till Nkamba. De mest kända uttalen som gavs av papa Kimbangu var att " Svart kommer bli vit, och vit kommer bli svart". Med det menade han att det svarta folket en dag kommer bli härskare över sina egna länder och kommer forma lagar som de vita också kommer att lyda en dag. Detta gjorde belgarna rasande, eftersom logiken i kolonialism är ett medvetande av underlägsenhet ålagts på det förtyckta folket. Den 6 juni 1921 kom Leon Morel som var regional förvaltare i staden Mbanza-ngungu till Nkamba, för att stoppa Simon Kimbangu. Hans avsikt att stoppa detta lyckades inte då Kimbangu lyckades fly till staden Mbanza-sanda, där han fortsatte att predika och samanföra människor som hörde hans ord. Detta gjorde att den belgiska kolonialmakten tog till drastiska beslut och började fängsla människor som var Kimbanguister. Den 12 september 1921 arresterades han, han dömdes till döden, men detta ändrades till livstids fängelse. Han satt fängslad i 30 år i Lubumbashi, där han dog den 12 oktober 1951.Andra fängslade deporterades ifrån sina hemstäder, 37 000 familjer, alltså ca 150 000 människor deporterades. Kimbangus läror levde vidare. Även fast många kimbanguister var tvugna att leva under jorden, levde hans ord vidare och han fortsatte att uppenbara sig för människor under den tid han satt fängslad. Han uppenbarade sig även för sin fru och sina barn för att ge dem styrka för att de skulle fortsatte med hans läror och sprida evangeliet eftersom Kimbanguismen är Jesus kristus kyrka.
De som följde papa Simon Kimbangu förföljdes, torterades, hotades, misshandlades, deporterades och levde i fångeskap. Men den tro som de hadde, räddade dem ty de visste att de inte skulle frukta de som kunde förstöra kroppen utan de som förstörde själen. Deras tro på Gud och att de äntligen hade fått bekräftelse om att de fortfarande var kända inför Gud, genom Simon Kimbangu som är hjälparen send från Jesus kristus, offrade de sig för att det som papa Simon Kimbangu hade profetiserat skulle bli verkligt. Därför är kristna kimbanguister mana om att hålla De tio bud orden och behandla människor som man själv vill bli behandlad.
Den 9 november 1959 skrev papa Simon Kimbangus andra son, Dialungana Kiangani, på en ansökan om att kimbanguismrörelsen skall bli en officiell kyrka. Den 24 december samma år, blev det godkännt och Kimbanguistkyrkan var en officiell kyrka.
Det stora templet i Nkamba som rymmer 37 000 platser, är till minne av de 37 000 familjer som deporterades.
(Bild på konstruktionen av Templet i Nkamba)
(Insidan av templet)
Arbetet med den stora katedralen inleddes juli 1976. Templet är tre våningar högt, 25 meter per våning. Dess enorma storlek, gör att man har en vy av templet 15 kilometer bort. Detta 50 meter breda, och 100 meter långa tempel byggdes helt för hand under 5 år. Det invigdes 6 april 1981, då kyrkan firade 60 år.
